Orkar bara inte.

vill bara skriva egentligen om hur jag fungerar samt hur jag tänker för alla.

Skriva om min uppväxt, Tonår, ungdom... skriva om hur min hjärna är totalt kaos. Panik, ångest, rädd. Så rädd.

 

Men Jag förklarar inte om mitt liv för någon. aldrig. Ingen vet nåt, alls.

Jag vet bara att jag e den konstigaste personen jag känner.

Kommer jag nånsin kunna känna frid i huvudet?

hatar ständig oro, för allt.

 

Får fortsätta vara en rosa såpbubbla för dem.

Det kanske må vara bäst så.

Vill inte lägga tyngd på någon annans axel.

Så får bära vikterna ensam.

Det är bara så sjukt jobbigt ibland.

:´(

 

Min kille lyssnar, det vet jag.

Men han e för bra för att ja ska vilja stressa honom till magsår.

Vackra, underbara kille.

 

 

Det är ett av de bra sakerna med att blogga: Man kan spilla ut exakt vad som helst för främlingar och för det mesta inte dömmer ut en
Kram♥

Säger som Amanda! <3